Tidigare trodde man att inuiterna helt enkelt slagit ihjäl alla, säger Mathilde Vestergaard Meyer vid Aarhus Universitet till TT.
Sedan kom man fram till att det handlade om klimatet, det kom en "liten istid" med fler stormar, mer is i fjordarna.
Det Vestergaard Meyer och kollegan Felix Riede nu kommit fram till kan ses som ett komplement till klimatteorin – hur de leksaker som fanns hos de båda folken kan ha påverkat hur uppfinningsrika och anpassningsbara de blev som vuxna och vädret förändrades.
Erik blev fredlös
Att de olika folken överhuvudtaget ställdes mot varandra började med Erik Röde, den hetlevrade norrman som gått till historien för att ha döpt Grönland. På 900-talet blev hans familj på grund av sin våldsamhet fredlös, vikingatidens motsvarighet till utvisning, först i Norge och sedan även på Island.
Erik Röde gav sig ut på haven och steg i början av 980-talet i land vid en isfri fjord på världens största ö. Platsens frodighet, jämfört med hans hemtrakter på Island, gjorde att han kallade platsen Grönland.
Besöket blev början på en kolonisering som kom att vara i nästan ett halvt millennium.
Varsitt håll
Det fanns dock även andra människor där, längre norrut på den smala landhyllan mellan Grönlands inlandsis och havet. Det var inuitfolk som av och till sedan flera tusen år tillbaka hade kommit från andra hållet, alltså Nordamerika. Nykomlingarna kallade dem skrälingar.
Förenklat kan man säga att inuiternas liv var baserat på jakt och fiske, medan Eriks efterlevande fortsatte med det jordbruk de var vana vid från Skandinavien och Island. De bodde på varsitt håll, och de olika livsstilarna bidrog kanske till att de sedan kunde samexistera och tidvis handla med varandra i flera hundra år, även om strider också förekom.
Men runt år 1400 förändrades klimatet. En "liten istid" slog hårt mot skördarna, och kylan gjorde livet bistrare i största allmänhet. Vikingarnas ättlingar – även kända som nordmän eller nordbor – var skickliga sjömän, men det var till ingen nytta när isarna bredde ut sig i havet.
Slående skillnader
"Skrälingarna" lät sig inte påverkas, men skandinaverna verkar inte ha kunnat eller velat anpassa sig. Deras bosättningar försvann, vart Eriks ättlingar tog vägen är fortfarande inte helt fastställt.
I den fortsatta jakten på klarhet började Vestergaard Meyer och Riede, i de arkeologiska spår som hittats, titta på barnens leksaker.
I båda samhällena speglar de ju föremålen man har bland de vuxna i den kulturen, säger Vestergaard Meyer.
Skillnaderna var slående. På tolv av nordbornas boplatser hade man hittat sammanlagt 72 leksaker. På åtta av skrälingarnas boplatser fanns totalt 2 397 leksaker.
Många av dem kan se liknande ut, men förutom kvantitet såg forskarlaget även skillnader i kvalitet.
Inuitbarnen hade både en större mängd och flera olika typer, större variation i material och utseende.
Avspeglar inte naturen
Ett exempel är benbitar från sälar och andra djur som borrats hål i. De kunde användas i en fångstlek där barnen med hjälp av snören och pinnar "harpunerade" benbitarna – en bra förberedelse för att bli jägare.
Det stärker precisionen när man ska jaga med spjut från kajak, säger Vestergaard Meyer.
Vikingaättlingarnas leksaker speglar också de vuxnas sysslor, det kan handla om hästar och knivar i trä. Men få av föremålen avspeglar den grönländska naturen.
Det tyder på att de tagit sin lantbrukskultur med sig, och inte anpassat den till den grönländska miljön. De har inte förändrat sig för att bli mer nomadiska och samlande som man nog måste vara för att klara sig i Grönland.
Bortglömd faktor
Därmed kan det ha blivit så att vikingabarnen växte upp utan att bli lika redo för det grönländska livets utmaningar, särskilt när vädret blev sämre och skördarna slog fel.
Vi tycker att man inte tidigare har tagit in det som en faktor som kunnat vara avgörande för ett samhälles möjligheter att anpassa sig, säger Vestergaard Meyer.
Än i dag är det den tidens inuiters ättlingar som utgör större delen av Grönlands befolkning. Och i en tid då öns öde åter är i världens fokus har Vestergaard Meyers rön, publicerade i European Journal of Archaeology, väckt debatt.
Det har varit en generellt positiv reaktion, säger hon.
Men några har kallat det knepigt att jämföra två så olika samfund, lantbruk mot nomader/samlare.
Först till Nordamerika
Det har också sagts att forskarna "kallar nordborna för icke innovativa", berättar hon, men menar att det är en feltolkning av studien. De var exempelvis extremt nyskapande i sitt sjöfarande – inte nog med Erik Rödes epokgörande expedition till Grönland, hans son Leif Eriksson fortsatte sedan och blev såvitt känt historiens förste europé att nå Amerika.
Så de var självklart också väldigt uppfinningsrika. Men de verkar inte ha haft den rätta inställningen för att anpassa sig till klimatet i Grönland.
Brukar betecknas som världens största ö, vilket i och för sig är en definitionsfråga. Australien är med sina 7,6 miljoner kvadratkilometer mycket större, man klassas som en kontinent. Grönland är 2,1 miljoner kvadratkilometer stort, ungefär fyra gånger Sverige.
Större delen är täckt av is, vilket gör namnet till en historisk ironi. Det sägs att Erik Röde kallade den Grönland i marknadsföringssyfte, för att kunna locka andra nybyggare med sig i flytten dit från Island – som egentligen är grönare.
Såvitt känt var Grönlands första invånare asiater, som för flera tusen år sedan kom vandrande via Berings sund och Nordamerika. Men ön har också tidvis varit obebodd, eftersom väder- och isförhållandena har varierat kraftigt.
Källa: greenland.com
